Long time, no see. Saken är den att det har hänt så himla mycket, så jag inte haft tid och sedan kom jag inte ihåg hur jag tog in mig på sidan. Demens eller...
Just nu har jag så mycket som jag vill göra, samtidigt som jag vet att jag borde låta bli. Jag har gått med i attention, för att få veta mer om ADHD och för att jag vill jobba för att förbättra för alla dessa barn och ungdomar. Jag vill skapa en mötesplats i Snabelhuset, dra igång verksamheter för alla kulturintresserade i Boden. Jag slåss för barns rätt till hjälpmedel i skolan. Jag ska göra sommarens bokföring klar... jag lovar. Men viktigast av allt just nu är min älskade pappa som genomgått en stor operation i Umeå.
Trots alla slangar som sticker ut överallt är han vid gott mod. Efter en tretton timmar lång operation ville han veta telefonnummrena för att kunna kolla hur älgjakten gått för "pojkarna". För att han inte skulle vara alltför ledsen hängde jag upp ett par siden kallingar i grått med svarta älgar på. Flickorna på avdelningen har honom som gullegris och pappan är nöjd kan jag avslöja.
Det har varit en brokig resa. Första operationen gjorde han i påskas, sedan har det jäklats för honom. Såret har inte velat läka under hela sommaren och till slut hade en infektion spridit sig i kroppspulsådern från låren upp till lungorna. dom har bytt ut allt. Tagit vener från honom själv och bytt ut det konstgjorda... och vad säger då gubben. -Nå, nu är det inga konstgjorda grejor nu är det bara bättre begangnat från gubben själv. När ena lungan inte funkade som den skulle och ena njuren lagt av sa han: Nå, nå... jag får nog ha "gröten" ett tag till. ( gröten är näringsdroppet som hänger vid sängen ) Tja, vad ska man säga... han har en enastående attityd. En sån som man önskar att man själv har när man passerat sjuttio.

och tänk... att just jag har turen att ha en sån underbar pappa.