Om vi bara är dom vi är...

Om man gör sitt bästa, åtminstone försöker. Om dörren står öppen för den som behöver det... om man sträcker ut en hand de gånger det behövs... om man dukar sitt bord för den hungrige... och bäddar en säng till den trötte. Om man lyssnar till den som har bekymmer och hör det som sägs, men också förstår de gömda orden.

Om man hör och vill höra det barnen berättar, och ser och vill se både stor och liten... om man tar sig tid för den gamle... och tröstar den sorgsne... om man skrattar och leker med den glade och uppmuntrar den som känner sig missmodig.

Om man vill hitta lösningar på problem och vrider och vänder på dom för att försöka underlätta för den som söker svaret... om man ifrågasätter det vanliga för att hitta möjligheter i det ovanliga... spelar det då nån roll att man gör det annorlunda? ... och ibland undrar jag... varför måste det jag säger och gör ständigt ifrågasättas....

Varför får man inte bara vara den man är?

Så går det till när Vallgatan renoverar...

Jag har länge tänkt renovera köket, några år faktiskt... och i fjol köpte jag också en diskmaskin. Men månaderna gick... förresten är diskmaskiner i alldeles lagom höjd för råttburar och ypperliga att gömma popcornpaket i, om man har klåfingriga syskon... så den har ju ändå varit till nytta.

Nåväl, nu ska ni får höra hur det gick till:

Veckan före sportlovet ringde en av sönerna och talade om att han kunde hämta köksgolvet, som således kunde återvinnas. Javisst, säger jag och inser i samma stund att vi kanske behöver äta middan först. Sonen bjöds på mat och efter middan stuvades möbler runt i köket för att kunna lossa parkettgolvet. Maken drar iväg och hämtar släp och golvet försvinner under armen på sonen när han lämnar huset.

När jag ser mitt gamla trägolv, som åter ser dagens ljus, förstår jag varför jag lagt på det andra... och nu ramlar poletten ner... jag måste RENOVERA!!!

Som tur var hade jag sökt semester under sportlovet efter en körig höst och vinter... och ser mina "lata dagar" dra i sig en redbull.

Så jag börjar planera.. steg 1. spackla, laga och måla taket... steg 2. tapetsera... osv. osv

När jag tittade upp på mitt tak såg jag år av händelser. Fingrar som hållit i sig när man klivit på bänkar för att hitta äggklockan, skadan som uppstod av vatten pga. en trasig takpanna, fläckarna när man försökt få slimeklumparna att fastna i taket... detta åtgärdades med spackel, lim, slippapper och "tejp"!!!

Flickorna målade bakom elementet, jag tog tag i elementmålning och dagen därpå målades taket av maken... som för övrigt är av den åsikten att det INTE ska snålas med färgen. Mitt golv såg ut som ett snöbollskrig. Man kunde urskilja fötter, storlek 38 och... tja, tre katter och två hundar ... behöver jag säga mer...?

Så tapeter inhandlades och nytt golv beställdes. När vi skulle koppla in takarmaturen gick säkringarna... vi beslöt att låta detta vara vilande tills elektriket kunde tillkallas och satte tilliten till bänkarmaturerna och en sänglampa på fot som vi bar runt. Ganska snart bestämdes att fullfölja tapeseringen nästa dag... lördag... i dagsljus.
Sagt och gjort, följande morgon efter frukost satte vi igång. Åh, vad allting gick smidigt i dagsljus tills vi förstod att vi var en tapetrulle kort... maken deppade ihop och svor. Äh, skit i det säger jag, vi kör hela våder så vi kan lägga in golvet i morgon... och så blev det.

På söndag morgon sitter jag med min kaffekopp. Huset sover men jag känner söndagsfriden sakta bytas ut mot ångesten över att jobb och skola börjar nästa dag. Då... skriver jag listor... jag är en hejare på att skriva listor när jag har mycket omkring mig. Köksinredningen till Maddes rum, spisen vid dörren eftersom den ska in som nr 2, kylarna i hallen så vi kommer åt maten, allt husgeråd i lillrummet, köksbordet i Adams rum med tillbehör micro så kör vi lättlagat, överflödiga skåp i garaget, diskmaskin inom räckhåll... osv osv. Vattnet ska slås av, rören pluggas bla bla bla.

När vi satte igång gick allt som på räls, så här i efterhand var golvet en lek att sätta in. Nya socklar, in med skåpen, på med diskbänken och... hålet till den nya kranen är för liten!!! Den sortens borr hade vi inte hemma. Men disk i balja en kväll på toa funkar det med.
När kylarna bars in och ut genom dörren var vi tvugna att välta dom. Efter att ha plockat ut det som kunde spillas, mjölk och dyl, så var ju inte det ett problem. När jag sedan skulle ställa in.. mjölk och dyl och öppnar kylskåps dörren så... ramlar en full ketchup flaska ut, korken går sönder och ketchup sprutar över mina fötter, byxor, kyl, golv och den nytapeserade väggen.
Runt mina ben springer glada hundar och slickar i sig ketchup och i dörren står två herrar och asflabbar medan jag vrålar: HÄMTA SVABBEN OCH HUSHÅLLSPAPPER, JAG MÅSTE RÄDDA TAPETEN!!! ... och det gjorde jag.

På måndagen åker jag till jobbet. Underbara dotter lovar handla och göra överraskningsmiddag. Vi behöver bara komma hem till dukat bord. När jag kommer hem är matlaget i full gång, lite försenat och med några extra matgäster... Efter middan sätter jag och maken igång med att borra det nya fina hålet i diskbänken medan barn och djur flyr oväsendet i köket. Diskbänken på plats, den nya fina kranen blänker, disk efter tio personer och... rören är för korta?
Har ni någon gång diskat i ett badkar eller en balja på toa? Efter disken har vi i alla fall trevligt och alla har fått sig ett gott skratt. Rören ska inhandlas nästa dag.

Dagen därpå skjutsas gossen till skolan. När jag kommer hem ser jag att jag har ett missat mobil samtal. Min bäste vän hade behövt skjuts till sjukhuset, men ordnat det själv. Jag vet att jag har ett möte i Piteå, men lyckas hitta en lösning för hans hemfärd om det skulle behövas. Under mötet ringer mobilen... en son är försvunnen... jag lyckas avsluta mötet lite tidigare än planerat, får vetskap om att vännen är hemma och på bättringsvägen och skyndar mig till jobbet som börjar kl fyra. Mobilen går varm och jag skickar meddelande till den försvunne sonens vänner... Jag har tappat en unge och undrar om du hittat honom? Får ett svar, han är ok. DÅ.. bestämmer jag att den här dagen fått sitt lyckliga slut.

När jag kommer hem efter jobbet klockan tio står en något yngre son vid diskbänken, leende från öra till öra med svabben i handen. Ok, vattnet och rören är uppenbarligen igång... det är då jag upptäcker att det sipprar fram vatten under spisen... SÄG ingenting säger jag, jag behöver en kaffekopp. och tankarna går till min nyinlaggda köksmatta. Under tiden kan naturligtvis varken make eller son låta bli att berätta vad som hänt. Skrattande talar dom om att dom inte trodde luftningsröret behövdes till avloppen, så när dom inte hittade det och vattnet rann så fint när dom spolade i kran... så struntade dom i det och insåg inte misstaget förrän dom skulle släppa ut diskvattnet! Jag fick försäkran om att allt var ok samtidigt som sonen leende travar iväg med svabb och skurhink för att... TORKA VÄGGAR OCH GOLV I KÄLLAREN!!!

På tisdagen skulle gossen till Pagla och åka längdskidor. Ryggan packades och mobilen kontrollerades. Frukt och fika och önskan om en trevlig dag. Klockan kvart över ett skulle han hämtas vid skolan... ingen unge eller buss i sikte. Dotter lovar att plocka upp honom så att jag kan åka iväg till jobbet. Jag vet att jag hann tänka... han har mobilen i fickan, den är laddad, det går att göra eftersök och... vi har ju skotrarna. Han var inte borta... diskmaskinen blev installerad utan missöden och allt återgick till det normala. Den verkligt borttappade sonen hade tagit en tripp till Thailand !!! om någon undrar...

... och så tänker jag... hur orkar folk älta gamla bekymmer när varje dag är full av nya överaskningar.