Återbesök hos den ömma fadern. Då menar jag öm i ordets rätta bemärkelse. Dom har fått operera ännu en gång. Trots det har han en enastående tolerans. Hans humor är inte sen den heller. När dom skulle köra ner honom till röntgen var det kallt i korridorerna och pappan säger: - Ja, nog är det illa ställt med gubben när dom ska köra ner honom i kylrummet.

Nåväl, han är på bättrings vägen och det var skönt att se honom relativt nöjd när jag åkte. Det blir ju inte så ofta när man jobbar och det är 35 mil till sjukan.

Hur som helst så hade jag min älskade dotter med. Det är så skönt att ha nån att prata med, att fundera med och framför allt att... shoppa med. Jag är sån där som tycker det är jobbigt. Var ska man parkera, finns det platser, hittar vi till stan... bla, bla, bla.

Vi gjorde så här: Vi letade oss fram till turistbyrån, tog en karta och bad att få alla gallerior utmarkerade. Det gick bara fint det. Sen shoppade vi en dag, sen skulle vi inte shoppa mer, fast morfarn ( pappa ) behövde ju ett stycke strumpor eller två och då tänkte vi att vi behöver ju bara köpa det. Bäst vi gick omkring där och bara behövde några strumpor, så insåg vi att vi ju behövde några tröjor, några byxor, nått par kalsonger åt lillebror, en vinterjacka, en huvjacka, vantar, skor... fyra par, pyjamasbyxor och en skjorta. Tänk att vi tidigare hade glömt bort det... tja, och ryggsäcken förstås... och vattenflaskan... jag glömde tjocktröjan till älsklingen. Det är fasligt så man kan glömma bort vad man behöver. Men ett par tusenlappar senare hade vi i alla fall lyckats komma ihåg allt som rymdes i bilen.

Resan hem gick i rekordfart. Vi lyssnade på en bok och tiden och milen bara flög iväg. Det var nästan så man ville sakta farten för att hinna lyssna en stund till.

Tur i oturen att pappan opererades i en stad som har så många saker jag inte visste jag behövde.