Om vi bara är dom vi är...

Om man gör sitt bästa, åtminstone försöker. Om dörren står öppen för den som behöver det... om man sträcker ut en hand de gånger det behövs... om man dukar sitt bord för den hungrige... och bäddar en säng till den trötte. Om man lyssnar till den som har bekymmer och hör det som sägs, men också förstår de gömda orden.

Om man hör och vill höra det barnen berättar, och ser och vill se både stor och liten... om man tar sig tid för den gamle... och tröstar den sorgsne... om man skrattar och leker med den glade och uppmuntrar den som känner sig missmodig.

Om man vill hitta lösningar på problem och vrider och vänder på dom för att försöka underlätta för den som söker svaret... om man ifrågasätter det vanliga för att hitta möjligheter i det ovanliga... spelar det då nån roll att man gör det annorlunda? ... och ibland undrar jag... varför måste det jag säger och gör ständigt ifrågasättas....

Varför får man inte bara vara den man är?