Fem smutsiga små fingrar

Kommer hem efter ett kvällsskift. Timman är ganska sen och jag ställer in gossens cykel i garaget. Till min förvåning är däcken alldeles leriga... ja, till och med ramen har lerstänk. Kan det va möjligt?
När jag kommer in möts jag av en unge med ett leende från öra till öra. Du, jag såg att din cykel var lerig, säger jag.

Jaa, vet du... jag har cyklat i en jättebrant backe som var full av lera och cykeln gled och jag sladdade. Ja, jag glömde cykelhjälmen... jag vet att det inte var så bra, men vet du... jag var tvungen att ha kepsen så här för det bara stänkte... och jag har duschat när jag kom hem för jag var alldeles lerig i håret och ansiktet.

Förresten, kom ska du få se mina kläder... dom är helt leriga. Jag satte dom inte i tvättmaskinen för jag ville visa dom och om jag bara berättat så hade du aldrig trott mig. Nu har jag blivit våghalsig.

Inte så våghalsig så du glömmer cykelhjälmen väl?

Nej, jag lovar... men i morgon ska jag dit igen.

Vi tittar på dom leriga kläderna, alla stänk på byxor och t-shirtens rygg... den är riktigt lerig kan jag lova. Så plockar vi fram morgondagens kläder och njuter av stunden för det syns hur riktigt roligt han har haft i sin nya våghalsighet.
Nu ser din cykel ut som en riktig pojkcykel, en crosscykel nästan. Jag trodde nästan inte det var sant när jag såg hur lerig den var, säger jag.

Ja, visst är det underbart, säger gossen.

Kommer stax

Mamma, ids du skjutsa hem mig frågar dotter. Om du ids kan du väl ta med påsen jag lämnade i bilen igår?
Javisst, svarar jag... kommer på en strax.

Du jag ska bara skjutsa dotter en sväng, kommer strax... ropar jag till maken när jag är på väg ut genom dörren. Men på vägen ut ser jag pantflaskorna, dom kan jag ju ta med mig och hur var det med pappersinsamlingen... Sagt och gjort, dessa tar jag med mig. På väg till bilen kommer jag på att det nog finns lite sopor i garaget också, jag tar dom också nu när jag ändå ska till återvinningsstationen, och passar på att fylla bilen. Nöjd över detta åker jag iväg. Halvvägs till Svartbyn inser jag att jag glömt påsen som låg lämnad i den andra bilen. Nåväl, den kan vi hämta på tillbaka vägen.

När kära dotter hoppar in i bilen talar jag om att jag måste lämna sopor, panta flaskor och att jag glömt hennes påse. Vi bestämmer oss för att lämna soporna först, hämta påsen sen och panta flaskorna eftersom hon ändå behöver handla. Soporna lämnas där dom ska och på vägen till den glömda påsen ringer hennes pojkvän... till mig :)
Faan, jag glömde mobilen hos honom! Jag skiter i att handla säger hon, det var bara nån mjölk och bananer ändå. Jag beställer en pizza till middag istället.
Men det kan du ta från mig så länge säger jag, för mina bananer börjar bli lite fula så dom behöver ätas upp. Sagt och gjort, dotter hämtar klädpåse från den andra bilen och springer in och hämtar mjölk och bananer.

På väg från den upphämtade mobilen kommer hon ihåg att hon behöver köpa snus också, det var ju därför hon skulle till affären. Vi bestämmer oss skrattande för att stanna till på Statoil för där är så lätt att springa in, och så hinner vi hämta pizzan innan den kallnar. Väl hemma tackar hon för skjutsen, kollar nycklar, mobil och tar med sig pizza och klädpåsen.

När jag parkerar på gården kommer jag ihåg all pant som inte blev pantad, ler och tänker att jag gör det en annan dag. Och precis som jag ska stänga bildörren ser jag en plastpåse med mjölk bakom förarstolen. När köpte jag mjölk? När jag inser att dottern glömt mjölken och bananerna startar skratt hysterin... Hoppar in i bilen, kör till andra sidan stan medan jag ringer till henne...

Vad gör du?
Sväljer sista bitarna pizza, vad tänkte du?
Tja, du vill inte ha din mjölk och dina bananer?
Faan, det glömde jag?

När jag kommer in säger maken. Du det är fasligt så långa straxar du har.