Du blir aldrig av med oss :)

När jag var nitton fick jag mitt första barn... sen har det bara fortsatt. Perioder när jag inte skaffat egna barn har jag lånat. När dom stora barnen flyttat ut i ena änden har jag fyllt på med nya i den andra. Ja, jag har ju inte gjort alla själv. En del har liksom flyttat in andra har jag fått låna. Huset har aldrig varit tomt på ungar med andra ord.

Men nu... nu skulle det nästan bli av. När det sista stora barnet är på väg och vi bara har en enda tolvåring kvar... då börjar det se ut som om huset har alldeles för många rum och är stort som ett slott.

Nu hände det sig emellertid så att samma dag som nycklarna till lägenheten för det sista stora barnet skulle delas ut och flyttningen påbörjas så landar ett annat barns flyg från fjärran land. Han mellanlandar ett tag i det nu så tomma huset. Men kan ni tänka er att alldeles då får ännu ett barn sin lägenhet uthyrd och flyttar hem några månader tills hon kan flytta in i den nya.

Skrattande inser jag denna afton att jag sitter med planeringar över flyttscheman. Dom grejorna dit så får dom grejorna plats där. Dom möblerna dit och dom möblerna hit. Dom grejorna ut och dom tar vi in...

Det alldeles för stora huset börjar sakta men säkert inta rätt proportioner... inget slott kan jag avslöja.

Kanske är det som dottern skrattande sa: - Mamma, du blir aldrig av med oss.