När får man ge igen egentligen...?

Jag har en kille, en underfundig krabat med många tankar om livets allvar och vad som är rätt och fel. Killen har humor, använder gärna sarkasmer... men bara i vänligt syfte. Han är kul helt enkelt.

Ikväll handlade tankarna om livets allvar.

Igår var det en kille som hoppade på honom. Killen är en årskurs äldre. Min kille som är både stor och stark brukar inte backa för nåt. Han börjar inte bråka, men backar inte heller när han fått nog.
Igår hade grabben alltså hoppat på min kille, som tryckte ned honom i backen och sa åt honom att det var nog. Nu lägger vi av. Min kille vänder sig och går... då hoppar den andra grabben på honom bakifrån. Min kille trycker ner honom igen, säger ifrån och går. Då ropar den andre att han är feg och slänger en isklimp på honom. Min kille vänder sig om och säger jag är inte feg men jag tänker inte slåss. Då slår den andre honom i ansiktet.
En av kompisarna tycker att min kille ska ge igen... och tjejerna börjar skrika.... slaggis, slaggis, slaggis...

Min kille vänder sig om och går.

Jag är stolt över honom. När barn retats eller sagt dumma saker tidigare har han haft svårt att låta bli att ge igen. När man har ADHD handlar man på impuls och tänker efteråt.
Idag känner jag tacksamhet över att medicinerna ger honom en chans att hinna tänka till före. (Även om jag har haft förståelse för hans ilska tidigare när andra barn är dumma.)

Nåväl, kvällens tankar handlade om gårdagens trubbel.

Vet du mamma, jag känner en konstig känsla i magen. Jag har aldrig haft den förut. Jag brukar aldrig vara rädd för nån, men Filip är jag orolig för... Jag tror inte han vet när det är nog. Om han skulle få ner mig... det får han ju inte... men om, då tror jag att han skulle kunna strypa mig.
Ja, jag har ju blivit strypt förut, men det var ju bara min kusin. Han slutade inte fast jag sa att jag inte kunde andas, men han var ju ingen konst att slänga i backen... och ja, Linus som skulle skära mig i strimlor med den trasiga flaskan... men han blir ju rädd bara man tar ett steg mot honom.

Men mamma, om dom vill ha ihjäl mig... jag menar om dom lyckas strypa mig... nog får jag väl ge igen då?