Det gäller ju förstås att ha dom rätta grejorna. Men om man har ett stycke segel och ett stycke båt, så borde det rimligvis bli en segelbåt.
Alltså tar man seglet från vindsurfingbrädan, gillrar fast den på bästa sätt i roddbåten. Ja, man tar naturligtvis också med sig årorna... för säkerhets skull.
Två unga herrar viker sig av skratt medan dom försöker få det vingliga ekipaget ut på sjön. Seglets mast vajar betänkligt trots starka armar som försöker hålla det någorlunda rakt och samtidigt fånga upp vinden. De andra paret starka armar ror frenetiskt för att komma ut en bit på sjön... tja, det kan gå...
Själv står jag på stranden, förundrad över vart dom får allt ifrån och jag ler för mig själv.
Helvete! Svordomen rullar över sjön. Seglet har vält åt ena sidan och dom två unga herrarna skrattar så dom kiknar där dom hänger över ena båtkanten på den roddbåt som nu lutar betänkligt och som ser ut att välta när som helst. Med seglet i släptåg ser jag hur dom stakar sig med en åra mot närmsta brygga. En av de unga herrarna springer hem efter ett längre rep... man har tappat ena årtullen hör jag i förbifarten.
Sen drar han båt, segel och en halvliggande skrattande storebror där han går tillbaka längs stranden. Innovatörer i vardagsmekanik... Kommer dom en dag att tappa nyfikenheten och lekfullheten?
- Vi måste bygga nåt som håller still foten på seglet, säger den ene.
- Jaa, det kan gå... får han till svar :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar