Nog är jag lite "annars"

Har ni tänkt på hur ofta vi gör som alla andra, och hur vi reagerar när någon gör helt tvärt om, eller helt enkelt är lite ”annars” ?

Har ni tänkt på hur vi säger… hon är lite speciell, eller han är lite udda, eller helt enkelt ”annorlunda” ?

Har ni tänkt på hur vårt samhälle idag präglas av att annorlunda skulle vara nåt som inte är så bra… men är vi säkra på att det verkligen är så ?

Jag har ofta fått höra att jag är Kärringen mot strömmen, slänger man i mig så flyter jag uppströms. Men vad är det som säger att det är mer spännande att samlas i dammen med alla andra, än att hitta sina egna vägar?

Låt mig ge er ett exempel:

Alla barn ska lära sig cykla. Cykeln inhandlas för det mesta på våren vid lämplig ålder. Mor och Far springer med krökta ryggar halva sommaren… andra halvan ägnas åt att tvätta gruskorn ur handflator och skrubbade knän. Plåster kontot ökar avsevärt och så även klädkontot, för de som inte lappar och lagar. Man ropar ut varningar för gropar, gupp, bilar och diken.

Varför lär vi inte ungarna cykla på vintern? Ja, åtminstone i norrland och alla andra ställen som har meterhöga snödrivor. Har ni tänkt på hur vackert plogade alla gångstigar och cykelbanor är. Alla gropar är prydligt igentäppta med snö och man sandar så fint. Har ni tänkt på hur hela kroppen är vadderad av handskar och overall, både händer och knän, och det enda du kan landa i när du kör i diket är snödrivor?

Men vem vill vara annorlunda? Vem vill ha grannarna skakandes på huvudet… eller klassas som oansvarig förälder?

För visst är det väl så… att lära sig cykla, det gör man helt enkelt på sommaren.