Den senaste tiden har jag hamnat i diskussioner om att vara, bli eller känna sig gammal.

Diskusionerna har kunnat handla om svindyra antirynkkrämer till Marabous utslätande effekt. Hörde om en artikel som talade om att kvinnor med några kilos övervikt i medelåldern tänkte bättre, var mer stresståliga och kunde hålla fler bollar i luften. "Så ät kära systrar, ät"

Problemet för mig är egentligen garderoben. Det blir tunnt i hyllorna... det har jag löst genom att spara kläder jag inte kan ha... tja, man vet ju aldrig... Det sorgliga är att jag hinner glömma bort det, alltså tror jag att jag har så där mycket kläder... tills jag provar dom!

När jag säger till min man: - Men alltså, nu kan jag inte ha dom här byxorna heller... jag har ju blivit tjock! Då ler han och säger: -Jaa, men du är slät.

Jag älskar att bli gammal, eller ska man säga... jag älskar att bli äldre. Lugnet, tryggheten och friheten att vara den man är. Ibland undrar jag om rädslan att bli gammal bottnar i en rädsla att inte hinna göra det man ville göra eller ånger över alla gånger man inte tog steget... rakt ut i det okända.
Kanske är man rädd för att tiden rinner ifrån en eller att man inte duger om man har grå hårstrån, rynkor eller kroppens förändring när tyngdlagen börjar ta ut sin rätt.
Det lustiga är att när jag passerar en spegel så kan jag bli tvungen att backa tillbaka... Vem fan var det där... oj, visst ja, det var ju jag. Men jag gillar mig själv och mitt nya jag, även om jag glömmer bort hur det var jag såg ut. ( Skulle ev. kunna bero på åldern? ) Jag tycker det är fint med de grå stråna, med ålderns rätt, liksom. En slags pondus.
Sen tycker jag att omvärlden lyssnar bättre, tar en mer på allvar... och jag är säker på att det har med de grå stråna och rynkorna att göra.

En annan lustig grej är att jag ofta säger: -Jag som är gammal eller jag är för gammal... och jag får säga det. Jag får använda tantkläder, ni vet dom där bekväma. Brallor med resår i midjan, tunikor och sånt. Visserligen är jag jeansmänniska... men jag får om jag vill. Tanken på att jag snart är femtio tycker jag är svindlande.
Hur många gånger har man inte tänkt... undrar hur det blir när ungarna är stora? När jag blir gammal, och nu börjar det liksom... det är hur spännande som helst. Fyra är redan vuxna, men jag har en kille på nio år också. Jag har en liten bok där jag skriver upp saker han säger som jag vill komma ihåg och jag har fått lov av honom att dela med mig till er.

Adam citat ( 7år )

Adam: - Mamma, dina naglar är lite längre.
Mamma: - Tycker du jag ska klippa dom?
Adam: - Ja, långa naglar och strumpbyxor är inte din stil... du är för gammal.