Jag satt och tänkte på hur mycket jag gillar dom där busiga barnen, dom vilda... men glada barnen... dom vars skratt ekar mellan väggarna.
... och så tänkte jag på dom andra busiga barnen, som sorgsna, arga och sårade...

Tänk om dom var just så där busiga och glada... och så såg vi inte glädjen och humorn som lurade i mungipan.

Plötsligt slog det mig... tänk om vi i vår kamp att göra dom stilla och tysta... var just dom som sårade dom.